|
Inledning och frågeställning
Det finns många vedertagna sanningar inom travhästavel. Saker som verkar självklara backas upp med en snedvriden statistik och därefter blir det till en allmän uppfattning. En av dessa ”sanningar” är att en högpresterande hingst är mer värd än en lågpresterande i aveln. Jag har länge motsatt mig denna sanning för i mina ögon finns det, i princip, inget belägg för att så skulle vara fallet. En hingst nedärver sina gener och inte sina egna prestationer. För mig är det en självklarhet men ändå blir jag betraktad som en udda figur när jag torgför denna åsikt. Eftersom jag tror att travsporten skulle utvecklas på mer än ett sätt genom att förändra detta synsätt så har jag nu försökt sammanställa lite statistik som visar hur det egentligen förhåller sig.
För att genomföra detta test så var jag tvungen att hitta ett antal lågpresterande hingstar som har, åtminstone, 20 avkommor i startbar ålder och sen hitta samma antal högpresterande hingstar att jämföra med. För att det ska bli en rättvis jämförelse så ska stomaterialet vara jämförbart (BLUP-talet) och avkommorna ska ha tävlat under ungefär samma tidpunkt och vara svenskfödda. Eftersom svenska stamboken har varit ”stängd” (prestationskrav på hingst verkande i allmän avel) fram till för några år sedan så var det ingen lätt uppgift att hitta material men till slut fann jag 7 hingstar, med tillräckligt antal avkommor, som inte har tjänat över miljonen på travbanan och därmed är att klassa som lågpresterande.
Frågeställningen som jag hoppas få svar på genom detta test är således; Finns det fog att anta att en ”högpresterande” hingst har bättre möjligheter att lyckas i aveln än en ”lågpresterande”?
Jag börjar mitt test med att titta närmare på ostartade hingsten Shim. Han importerades till Sverige från USA som tvååring, 1999, och var i träning under ett par års tid. Därefter användes han i avel av sina ägare och fick ett par-tre avkommor varje år mellan 2001 och 2010 (totalt 26 stycken). Shim är en son till Sierra Kosmos och har en bra stamtavla. Han är bl a halvbror till toppstoet Gleam och även avelshingsten Quick Pay kommer från detta möderne. Stona som han betäckte hade ett genomsnittligt BLUP-värde på 95,45. Hans toppnummer i aveln är, än så länge, Mr Shimmer (1,6 miljoner) men V75-aktuelle Hertig Shim (490k) är fortfarande aktiv och visar bra kapacitet.
I detta test har jag valt att jämföra Shim med Gobernador. Gobernador klassades under en period som en av de absolut bästa hästarna i världen och han segrade bl a i såväl Prix de Paris som Prix de France och tjänade 885 756 EUR under sin karriär. Han fick 73 avkommor mellan åren 2002 0ch 2010 (han fick även två avkommor 2011 men de är ostartade och jag har valt att räkna bort dem för att få en rättvisare åldersintervall.). Därmed har hans avkommor presterat under samma förutsättningar som i fallet med Shims avkommor. Gobernador fick något bättre ston, BLUP-värde 97,4. Gobernadors toppnummer såhär långt är dubbelmiljonären French Cocktail.
Kommentar: I mina ögon är det två relativit likvärdiga avelshingstar trots att meriterna skiljer sig avsevärt. En Shim-avkomma tjänar i snitt 42 % mer än en Gobernador-avkomma emedan Gobernadors start-% är betydligt bättre. Han är också klart bättre när det gäller procentuellt antal vinnare men har å andra sidan haft lite bättre stomaterial.
Nästa lågpresterande hingst som jag valt att titta lite närmare på är Hawkeye Staro. Denne var en gedigen tävlingshäst och skrapade ihop 14 segrar på 91 starter och tjänade 594 600 kr. I detta sammanhang är det dock knappast meriter som gör att han kan klassas som något annat än lågpresterande. Stammässigt finns inte heller något bländande även om han har en snygg y+x-korsning på Hickory Pride och Missile Toe (mor till bl a Speedy Crown) som mormors mormor. Han fick chansen med två av ägarens egna ston -94 och då dessa avkommor visade framfötterna så fick han ytterligare 24 avkommor mellan 1998 och 2004. Stomaterialet han fick tillgång till var av bra klass med ett BLUP-tal på 93,5. Bästa avkomman blev Wiss Goldfinger som, med knapp marginal, tjänade 3 miljoner.
Den hingst som jag funnit bäst lämpad att jämföras med Hawkeye Staro är American Winner. Detta var en unghäststjärna av stora mått och vann bl a Hambletonian. Han tjänade 8,9 miljoner och segrade 16 gånger på 27 starter och var världsrekordinnehavare på 800-metersbana. Hans mamma är syster med bl a Mack Lobell. Genom sina söner Credit Winner och Viking Kronos så håller American Winner att få en egen hingstlinje och överlag så är American Winners blod hett eftertraktat. I svensk avel så fick American Winner 48 avkommor mellan -95 och 2007 med ston som hade ett genomsnittligt BLUP-tal på 94 vilket gör att hans svenska avkommor har haft, i stort sett, identiska förutsättningar som Hawkeye Staros. Bäst av hans svenskfödda blev Gloves som tjänade 1,8 miljoner.
Kommentar: Hawkeye Staros avkommor tjänar i snitt 63 % mer än American Winners. Hawkeye har något lägre start% och vinst% men det kan nog sorteras in under avdelningen ”En häst som kostat 300 000 kr får lite fler chanser än en som varit gratis”. American Winner är en av världens främsta linjebildare medans Hawkeye Staro har ”slarvats bort”. Han var avelsmässigt bättre än American Winner trots att han inte var i närheten av honom på tävlingsbanan.
Den tredje hingsten som hamnar under min lupp är Andover Andover. Han visade att han var väldigt talangfull på tävlingsbanan och segrade 7 gånger på 16 starter. Han hade dock skadeproblem och hans korta karriär inbringade bara drygt 300 000 kr. Stammässigt är han helt okej även om man inte kan klassa honom som högättad. Riktigt bra tävlingshästar som Southwind Pinnacle och Malabar Maple finns på mödernet. Han är ännu relativ ung i aveln och har 60 avkommor som är 3 år och äldre. Stona till dessa har ett BLUP-tal på 100,1 i snitt. Bäst är Dreams Take Time med sina 3,5 miljoner.
Det var svårt att hitta någon att jämföra Andover Andover med men till slut föll valet på Mythical Lindy. Mythical Lindy var en amerikansk unghäststjärna och var bl a tvåa i Peter Houghton Memorial. Han segrade 11 gånger på 26 starter och tjänade drygt 4 miljoner. Hans mamma är undan toppstoet Lady Starlet (251 112 USD) och således syster med bl a My Dolly (576 059 USD) och A Crown for Lindy (196 917 USD) Han debuterade i svensk avel 2009 och har 69 avkommor som är 3 år och äldre. Stona som han tillförts under 2009 och 2010 har ett BLUP-tal på 100,3 i snitt. I sin fyraårskull har han bl a kulltopparna Mythical Fortune och Nimbus C.D. Som båda passerat 800 000 kr intjänat.
Kommentar: Två hingstar som är spännande att följa framöver och om man tittar på deras resultat hittills så tycker jag att det är lite fördel för den ”lågpresterande” Andover Andover. Hans avkommor tjänar i snitt 72 % mer än Mythical Lindys. Mythicals ättlingar har förvisso högre start% och vinst% men då ska man betänka att hans tonvikt ligger på 4-årskullen (40 st) emedan Andovers tonvikt (52 st) ligger på treårskullen så dessa siffror kommer med all sannolikhet att pendla över till Andovers fördel.
Hingst nummer fyra som jag kikar lite närmare på är Kashner Hanover. Han började sin tävlingskarriär men eftersom han belastades med en tvångsprissumma, som USA-född, på 719 130 kr så blev det i Danmark (där reglerna ser annorlunda ut) som han gjorde flertalet av sina lopp. Han var en god tävlingsindivid och segrade 21 gånger på 36 starter och satte ett rekord på 13,6ak men han nådde aldrig upp till eliten utan slutade sin tävlingskarriär med 329 488 kr på bankboken. Kashner har en bra stamtavla för han är en American Winner-son samt är halvbror med bl a Brads Photo (4,8 miljoner) och Korvette Hanover 291 940 USD. Noteras kan också att hans mormor, Ima Lula, vann Hambeltonian Oaks 1976. Som en parantes kan jag också nämna att jag träffat Kashner Hanover och det är verkligen en helmysig individ fast det har ju varken med det ena eller det andra att göra. Kashner fick 34 avkommor mellan 2003 och 2007, som egenhingst och BLUP-talet på stona som han betäckte var låga 92,9. Hans bästa avkomma så här långt är Otto Streamline med drygt 925 000 kr intjänat. Nämnas bör också Eketorpets Tess som är formstark och har kommit upp i 792 000 kr intjänat såhär långt. Hennes rikstotovinst den 20 juli (100 000 kr) är inte inräknad i statistiken så hon förbättrar såklart siffrorna ytterligare.
Hingsten som jag valt att jämföra med Kashner är Yankee Mustang. Denne segrade i bl a Peter Houghton Memorial och sprang in nästan 3 miljoner på sina 13 starter via 5 segrar. Hans stamtavla är förstklassig och han är halvbror med Muscles Yankee (Hambletonian-vinnare och en topphingst i aveln). Yankee Mustang fick 189 avkommor mellan 2003 och 2007. BLUP-snittet på stona som han tillfördes var låga 90,5. Bäst har topphästen Livi Barcelona tävlat med drygt 4 miljoner på bankboken. Som kuriosa ska nämnas att jag ägt ett sto efter Yankee Mustang och hon hade verkligen usel stam (hennes mamma Ritva hade BLUP-talet 83) men det var en riktigt fin travare som fick problem med en lös benbit och därför såldes till Norge som fölsto. Fast det har ju varken med det ena eller det andra, och förmodligen inte heller det tredje, att göra.
Kommentar: Kashner Hanovers avkommor tjänar 37 % mer än Yankee Mustangs. Han har även bättre start% och vinnar% men fick också lite bättre stomaterial. På det hela taget känns Kashner som en bättre hingst trots betydligt svagare tävlingsmeriter.
Näste man till rakning, eller hingst till granskning om ni så vill, är Fill V. Han är ostartad men blev godkänd för allmän avel i Sverige efter att ha lämnat ett flertal USA-födda miljonärer bl a Reve D Amerik (474 784 USD) och Sverige-bekante Le Reve (175 573 EUR). Han är en son till topphingsten Valley Victory och hans mamma, Fill Josselyn, är halvsyster med bl a Cezio Josselyn (392 708 EUR). Eftersom jag bara gör bedömningen här på svenskfödda avkommor så har jag räknat bort de fem miljonärer som Fill V. fått i USA. I Sverige fick han 176 avkommor mellan 2007 och 2010. Stona hade en snitt-BLUP på 95,4 och bäst såhär långt är Northern Spy med strax över 700 000 kr intjänat. Nämnas bör dock Valnes Chilly (652 200 kr) som visar fin form för dagen. Hon segrade i Diamantsto-försök 16/7 (100 000 kr) och den segern finns inte medräknad i statistiken nedan.
Tack vare att Fill fick så svagt stomaterial så var det svårt att hitta en hingst att jämföra med men valet föll till slut på Muscle Memory. Denne tog 8 segrar på 30 starter och tjänade drygt 3,5 miljoner. Han var dessutom trea i Hambletonian. Han är en son till Muscles Yankee och kommer från samma möderne som bl a Armbro Keepsake (ca 7,5 miljoner). Han fick 177 avkommor mellan 2008 och 2010 vilket utgör en jämförbar grund. Hans yngre avkommor räknas såklart inte in i statistiken nedan. BLUP-snittet på stona han fick under denna perioden var 96,8. Bäst har Nelle Pride presterat hittills med drygt 700 000 kronor på bankboken än så länge.
Kommentar: Fill V:s avkommor tjänar 14% mer i snitt. Deras start% ligger på en likvärdig och bra nivå medans Fill V visar på en betydligt bättre vinnar% trots att han haft ett något svagare stomaterial att jobba med. Fill V är en bättre avelshingst än Muscles Memory och med tanke på hans goda avelsresultat i Nordamerika så är det konstigt att han inte har ett högre anseende i Sverige och får chansen med lite bättre ston.
Så har då turen äntligen kommit till Gallant Baron. Han är kanske en av de mest kända hingstarna i kategorin ”lågpresterande”. Han tävlade på ett bra sätt i enklare sällskap i Nordamerika innan han importerades till Sverige efter fyraåringssäsongen. Väl i Sverige blev det inga fler segrar och han hade svårt att räcka till i sin klass och på fyra år blev det bara ca 140 000 kr intjänat. Totalt inbringade karriären 981 474 kr och det blev 15 segrar på 89 starter. Han var att betrakta som stammässigt svag och dessutom var det gammal stam (pappa Garland Lobell född -81 och mamma The Barons Bimbo född -80). Han fick chansen med ägarens egna ston och första kullen föddes 2001. 2007 fick han göra debut i allmän avel på grund av hans avkommors resultat och det blev två större kullar 2008 och 2009 innan han, allt för tidigt, fick beta på de evigt gröna ängarna i hästhimmeln. BLUP-snittet på de damer som drog nytta av hans tjänster är 95,6. Bästa avkomman Mousse, E3-vinnare och drygt 2 miljoner på banken, kom till i hans sista kull från 2009.
Nöjet att jämföras med ”Baronen” tillfaller Kramer Boy. Han var en unghäststjärna i USA och kom över till Sverige 1996 för att segra i Kriteriet och Sprintermästaren. Därefter vann han ett antal storlopp i Europa, framför allt Italien, och när han summerade karriären så hade den inbringat 14,4 miljoner och 29 segrar på 61 starter. Stammässigt är han högättad. Pappa är Sugarcane Hanover och såväl mamma som mormor är utnämda till Elitston. Under åren 2000 till 2007 fick han 62 svenskfödda avkommor och snitt-BLUP:et på dess mödrar var 94,7. Han fick också ett flertal duktiga avkommor i såväl Italien som i Finland men de räknas inte in i statistiken eftersom jag håller mig till de svenskfödda i detta test. Bäst av dessa har Ebel tävlat med sina 1,7 miljoner intjänat.
Kommentar: Gallant Baron var, trots tveksam stam och tveksamma tävlingsmeriter, en utmärkt avelshingst och det är tufft för Kramer Boy, som också var en klart duglig hingst, att jämföras med honom. Gallant Baron är, trots att stomaterialet är i princip detsamma, överlägsen i alla moment och speciellt hans start% på 78,9 är imponerande och över hälften av hans avkommor har segrat.
Avslutar testet gör den hingst som en gång i tiden fick mig att börja fundera över denna frågeställning, nämligen Angels Camp. Han är USA-född och tjänade 326 035 kr på 27 starter via 10 segrar. Hans mamma. Angels Flight, var en bra tävlingshäst som vann Sweden Cup två gånger under slutet av 70-talet och tjänade drygt 120 000 USD. Hon är helsyster med avelshingstarna Pershing och Messerschmitt. Angels Camp började sin avelsgärning med två avkommor i Finland -92 utan några större framgångar. Därefter köptes han av stall Gelj och blev egenhingst till deras ston. Totalt blev det 31 svenskfödda avkommor mellan åren 1995 och 2002. Stona som han tillfördes hade 90,7 i BLUP i snitt. Bäst av hans avkommor blev Elit Gelj som tjänade strax över miljonen.
Valet av högpresterande hingst att jämföra med föll på, efter många om och men, Copiad. Han vann , i stort sett, alla nordiska storlopp och segrade dessutom i Elitloppet två gånger. Totalt inbringade karriären drygt 15,8 miljoner och 50 segrar på 81 starter räknades in. Han var en son till Texas och kom från ett väldigt enkelt möderne. Hans mamma, Bibbi Girl, lyckades av någon outgrundlig anledning bli Elitsto trots att hon inte lämnade något, utöver Copiad, i aveln. Han fick 425 avkommor mellan -98 och 2006 men kasserades i den vevan som avelshingst av någon lika outgrundlig anledning. Stona han tillfördes hade ett snitt-BLUP på 89,5 och bäst av hans avkommor blev Lukas Lupin, som tjänade drygt 4 miljoner.
Kommentar: Angels Camps avkommor tjänade lite mer i snitt än Copiads medans Copiad har både bättre start% som vinnar%. I mina ögon är det två bra hingstar och ungefär likvärdiga men skillnaden på vad de uträttade på tävlingsbanan är enorm.
Slutsats och summering
Om vi börjar summeringen med grundfrågeställningen: Finns det fog att anta att en ”högpresterande” hingst har bättre möjligheter att lyckas i aveln än en ”lågpresterande”? Svaret är relativt uppenbart nej. Det finns bra avelshingstar och det finns mindre bra avelshingstar men vilken som är vad går inte att utläsa av deras tävlingsprestationer. Två synpunkter kan man ha på detta test. Den första är givetvis att det är en relativt liten grupp hingstar som utgör undersökningsmaterial och det kan man inte motsätta sig. Ju större material ju bättre utslag. Dock tycker jag att det material som finns pekar i en så pass tydlig riktning att jag känner mig trygg med att resultatet skulle vara detsamma, eller liknande, med ett större material. Den andra synpunkten man kan ha är, så klart, vilka hingstar som jag har valt att jämföra med. Det går säkert att hitta, om man letar lite, hingstar med liknande avelsmaterial som är både bättre och sämre än de jag har valt ut i jämförelsen men jag anser det vara oväsentligt. Själva grundpoängen är ju att även om en häst är en fantastisk unghäststjärna eller än en mångfaldig storloppsvinnare så kan den fortfarande vara en sämre avelshingst än en nötare med begränsad talang eller en ostartad herre med fin stam. Det tycker jag mig ha visat.
En intressant sak, och överraskande, som blivit tydligare under arbetet med detta test är att det verkar inte heller vara av så stor vikt att hingsten har guldkantad stam. Den måste såklart ha travgener och ha en gedigen travstam men den behöver inte ha ”D'One-stam”. Som stoägare är det betydligt viktigare att tänka på hur korsningen ser ut än att fundera över vad hingsten har gjort på tävlingsbanan eller vad den har för stam.
Det pratas mycket om vikten av ett avelsframsteg och jag håller med om att det är viktigt. Dock tycker jag mig se ett ensidigt fokus som jag tror missgynnar travsporten. Man fokuserar mer på att hästar ska springa snabbare än att de ska tåla de snabbare farterna. Här vill jag se en förändring och en av de viktiga byggstenarna är ett genetiskt mångfald. Därför tycker jag att den avelsvärdering som finns idag ska helt ta bort bedömningen av tävlingsprestationer och istället börja inrikta sig på bedömning av fysiska detaljer som kan hjälpa upp hållbarheten.
Av Hans Albertsson
Källor: Travsport.se och blodbanken.nu
Statistiken gäller per den 30/6 2014 |
