Travessen
 
Tidigare artiklar
Hem Andelar/Till salu Dynamit i blodet Auktioner Debatt och krönikor Avelssäsong 2019 Blogg Tjänster och böcker

Tidigare artiklar

På den här sidan har jag lagt in lite gamla debattinlägg för den som är intresserad av att läsa lite gammal skåpmat.

 

#1 Propplösaren

 

Ett av de senaste dragen från ST är breddtravet. Jag förstår tanken och anser att det, i grunden, är ett lovvärt försök. Problemet är dock att vissa grupper inom travet drabbas, vissa tror sig gynnas men som helhet så är det ett dråpslag mot travsporten. Min bestämda åsikt är att det ska finnas två divisoner. Rikstrav och vardagstrav. Rikstrav ska innebära V86 och V75 och där ska alla större lopp köras och fungera ungefär som det gör idag. V86 ska vara förbehållet storbanorna och V75 ska ambulera som förut fast alla fasta travbanor ska få arrangera minst en V75:a.

Vardagstrav är allt annat trav och då tycker jag det ska vara propplöst d.v.s. inga propositioner. De hästar som vill tävla ska anmälas och därefter delar sportchefen på aktuell bana in de i lopp som passar så bra som möjligt. Alla får vara med. Tränare ska, så klart, få lämna vissa förbehåll vid anmälan som sportchefen har att ta ställning till.

De enda nackdelar jag hittar med ett sådant upplägg är av nostalgisk art men fördelarna är enorma. Den absolut största vinsten ligger i en kraftigt minskad transportkostnad för hästägarkåren. Istället för att dra sin häst 30 mil för en bra propp, som hästen kommer med i, så finns det startmöjlighet på hemmabanan. Alltid. Och oavsett om hästen har dåligt med poäng eller inte så handlar det om ett vanligt lopp med vanlig prissumma. Om man har häst i proffsträning idag så är transportkostnaden, minst, 10 % av den totala kostnaden och om man kan minska denna kostnaden radikalt så handlar det om många miljoner som “tjänas in” varje år. Det bör också bli lättare för proffstränarna att sköta sin verksamhet om de inte tvingas spendera 15 timmar om dygnet på resande fot så även här finns en kostnadseffektivisering. Hur mycket lättare det skulle bli för, redan kostnads- och tidspressade, amatörer ska vi bara inte prata om.

En annan positiv effekt lär bli att loppen blir betydligt mer spelvärda. Alla lopp blir välfyllda och ofta konstrueras intressanta flerklasslopp. Därigenom kan också finnas möjlighet att lokala idoler skapas och det tror jag främjar sporten som helhet. Jag minns fortfarande Tulleman från min barndom. Han var inte bäst eller vackrast, men han var alltid där. Varje tisdag (kändes det som i alla fall). Möjligheten att skapa en “vi-känsla” runt varje bana som man kan dra nytta av i lokaltidningar och tillsammans med lokala företag.

Om man skulle börja med den här modellen så skulle jag gärna se en förändrad fördelningspolitik. Den skulle vara mycket enkel. Varje bana får ett prisbidrag på x antal kronor per häst och på så sätt skapas den totala prissumman som delas ut på en tävlingsdag. En bana som har 180 anmälda hästar och lyckas fördela det på 12 femtonhästarslopp kan på så vis, småbana eller ej, erbjuda rejäla prispengar. Det skulle vara en tydlig fördelningspolitik som alla förstår och alla skulle gemensamt jobba för att få fler travhästar till banan.

Så tänker jag! Frågor på det?

 

/Hans Albertsson (2015)

 

# 2 Mellanhanden

 

Så här i auktionstider så kändes det passande att väcka en liten tanke. Uppfödarna är under hård ekonomisk press och hästägarna är under tuff ekonomisk press. Är det då en så bra idé att ha en mellanhand som dränerar dessa grupper på några extra miljoner varje år? Är det kanske så att den traditionella auktionen spelat ut sin roll?

 

Det här inlägget är inte menat som någon kritik mot Trottex men faktum är att spektakel som Kriterieauktionen är en kostsam historia. Jag roade mig med att kika på 2013 års Kriterieauktion och fann 470 anmälda hästar á 3000 kronor i anmälningsavgift (1 410 000 kr). Utöver detta så ska auktionsbolaget ha 5 % av inköpspriset (3% av summa som överstiger 100 000 kr) alternativt 5 % av återropspriset och 2013 så innebar det ungefär 1,1 miljoner. Dessutom så är det resekostnader till och från auktionen, hästhotell m.m. och, utan att ha några siffror att räkna på, så rör det sig säkert om minst 1 miljon ytterligare i utgift för uppfödare och hästägare. Det innebär att två hårt pressade, ständigt minskande, grupper får punga ut med ca 3,5 miljoner extra under tre dagar för affärer som skulle kunna göras upp på annat, mindre kostsamt vis. Det innebär nästan 7500 kr i “extrakostnader” per anmäld häst i snitt.

 

Som det ser ut nu så är ASVT:s Trottex AB (auktionsarrangören) en mellanhand som försämrar förutsättningarna snarare än hjälper branschen, vilket ju är ursprungssyftet. Jag tycker att man borde göra en rejäl översyn över dagens försäljningssystem, modernisera och av-amerikanisera. Jag har inget emot att det finns privata aktörer som t ex Kolgjini som arrangerar en föreställning där berusade män och kvinnor med alldeles för mycket pengar bjuder över varandra (och ibland sig själva) på en andrahandssortering av välstammade hästar. Hästhandlare har det ju funnits i alla tider. Dock tycker jag att ASVT:s egna aktör måste sträva efter att göra det bättre för branschen istället för att rulla på i samma hjulspår.

 

Jag har ingen färdig lösning på ett bättre alternativ men jag kan tänka mig att flera, mindre, lokala auktioner med webbsändning och möjlighet att bjuda via internet skulle vara ett alternativ. Tror inte att det är omöjligt att det skulle gå att arrangera med hjälp av uppfödarnas ideella krafter och kanske med hjälp av travsällskap eller stora stuterier och på så vis få ner kostnader på en minimal nivå. Slopat courtage, någon tusenlapp i anmälningsavgift, mindre reskostnader och framförallt; kanske bara 50 hästar vid varje auktionstillfälle och därmed lättare att få köpare att uppmärksamma just din häst. Möjligheterna är många om man vågar ta klivet mot en modernisering. Man måste åtminstone tänka tanken och diskutera.

 

/Hans Albertsson (2015)

 

#3 Sluta devalvera hästägandet

 

Nu tänkte jag torgföra en åsikt som jag är relativt ensam om. Det är nämligen så att Rikstravet blivit en formidabel succé som hyllas, i stort sett, unisont men jag har varit tveksam sedan dag ett. För min del såg jag nämligen negativa effekter direkt men jag har tänkt att: “om det bara är jag som drabbas, och det annars blir en positiv effekt, så får jag finns mig i och anpassa mig efter rådande förhållande”. Förra året väntade jag därför med spänning på att de positiva effekterna skulle visa sig. Alla “nyvärvade” hästägare skulle ju bli tvungna att köpa häst på eget bevåg eftersom Rikstravet hade uppehåll. Nu kan man dock konstatera att alla positiva effekter uteblev. Det är svårare än någonsin att sälja häst och när man lyckas så får man, i princip, bara symboliska summor. Är det lågkonjunkturen? Är det tidens tempo? Kan det vara så att Rikstravet har negativa effekter?

 

När Rikstravet kördes igång 2008 så hade jag några andelshästar i Travessen KB och jag fick mail av människor som var intresserade av andelar ett par gånger i veckan. Långt ifrån alla nappade, så klart, men väldigt många var intresserade. I samma stund som Rikstravet släppte sina andelar (har för mig att det var i november 2008) så var det tyst i mailkorgen. Under hela 2009 fick jag kanske två-tre förfrågningar d.v.s. samma antal på ett år som jag innan fick på en vecka. Först tänkte man, självklart, att man kanske hade för svagt stammade hästar eller ett för dåligt koncept. Efter ett tag så fick man dock höra om andra som hade liknande problem. Amatörtränare som slutade för att de inte kunde få in delägare på hästarna och proffstränare som var tvungna att äga allt större delar av sina hästar själv för det fanns inte hästägare som var intresserade.

 

Om man tittar på utvecklingen i siffror så fanns det år 2007 6300 b-tränare. I oktober 2014 så fanns det 4121 b-tränare. 2008 betäcktes 5007 varmblodiga ston och år 2013 var vi nere i 3894 betäckta ston. Alla torde vara överrens om att det är en negativ utveckling och även om Rikstravet inte varit direkt bidragande till nedgången så har det inte heller hjälpt till att bromsa fallet.

 

Egentligen är det logiskt om man ser till vanliga marknadsanalyser. Traditionellt sett är det väldigt svårt att börja ta rejält betalt för något som har varit gratis/väldigt billigt utan att avsevärt förbättra produkten. Rikstravet ger människor en möjlighet att äga häst för några hundra om året samtidigt som de får VIP-behandling. Varför skulle dessa människor välja att istället betala några hundra, eller till och med tusen, i månaden för vanligt hästägande? Travsporten har alltså, med centralt understöd, skapat en produkt som överträffar tidigare produkter samtidigt som den underminerar en hel bransch. För nu till våren drar det igång igen. 18 hästar ska delas upp i 13500 andelar och om ST vill att hästarna i framtiden ska ägas av 750 personer (andelar) per häst så måste vi skaffa 2,2 miljoner nya hästägare till varje kull på 3000 hästar. Det är givetvis helt omöjligt.

 

Jag, och många med mig, har givetvis nya spännande koncept som skulle kunna lanseras och skapa ett bättre hästägande men i dagens klimat är det helt omöjligt. Att konkurrera med Rikstravet går helt enkelt inte. De enda som kan göra det är etablerade bolag som t ex Easy KB (som ägs av ASVT och Agria) och diverse, i mina ögon, oseriösa bolag, som mest är ute efter att sko sig själva och tränarna.

 

Jag tycker att ST ska lägga ner Rikstravet en gång för alla och göra plats för nya idéer och koncept. Fast det kanske redan är för sent att vinna tillbaka de vi förlorat under de senaste åren. Till sist vill jag tillägga att jag menar inte att någon skugga ska falla över de som arbetat med och utvecklat Rikstravet. De har gjort ett utmärkt jobb i syfte att förbättra travsporten. Nu har det inte blivit så.

 

/Hans Albertsson (2015)

 

 

 

#4 Ta det lite kallt

 

Denna gång tänkte jag skulle ta upp något som de flesta verkar vara överrens om. Ofta får man höra: “det är synd att man inte tävlar med kallblod i södra Sverige” och jag håller med. Men varför är det så?

 

Jag är född och uppväxt i Skåne och har väldigt lite erfarenhet av kallblod men jag har alltid uppskattat att titta på lopp med nordvenskar. I min barndom fattade jag snabbt tycke för hästar som Lapp Nils och Svinten. Senare dök fantomer som Bork Rigel och Verner upp. På senare år har man fått njuta av Moe Odin och Järvsöfaks. Alla har de gemensamt att det handlar om karismatiska individer som hade förmågan att charma en hel nation (minst). Ändå så har sporten inte lyckats sprida sig söder om Värmland/Dalarna mer än sporadiska gästspel. De som vet bättre än jag i frågan brukar dessutom hävda att kallblod är, generellt sett, trevligare att hantera än varmblod och därför mer attraktiva för amatörer att hålla på med.

 

Med tanke på hur snabbt man etablerade monté så borde det vara en enkel sak att göra kallblodssporten till en nationell angelägenhet. Redan idag skulle man kunna, med hjälp av centralt stöd och direktiv, börja köra ett kallblodslopp per tävlingsdag på t ex Eskilstuna, Örebro, Axevalla, Åby och om fem år kan man ta nästa steg och involvera exempelvis Mantorp och Vaggeryd. På 10 år skulle man sedan kunna sprida sporten hela vägen ner till Smygehuk.

De fördelar, som jag ser, är att kallblodsloppen är oftast lite mer intressanta spelmässigt, till skillnad från montélopp. Dessutom skulle man förmodligen öka antalet amatörlicensierade i södra Sverige och med fler amatörer följer ett större intresse för travsport som helhet.

 

Varför har det här inte redan gjorts? Det finns kanske något som inte jag känner till som hindrar men förmodligen handlar det om kommersiella intressen som står i vägen. De som idag tjänar mycket pengar på, alternativt investerat mycket pengar i, varmblod är kanske lite rädda att deras förtjänstmöjligheter skulle minska. Risken för att det skulle ha en negativ effekt på varmblodssporten ser jag dock som väldigt liten.

 

/Hans Albertsson (2015)

 

#5

 

Skicka ST på avgiftning

 

Det är ett jätteproblem för svensk travsport att antalet aktiva minskar med lavinfart. Det prats om satsningar, incitament och ASVT slår sig för bröstet när de lyckas omfördela pengar från de fattiga till de rika. Man testar nya grepp som t ex breddtrav som, för en som inte är tjänsteman på ST, är ett säkert sätt att borra nya hål i skrovet på ett redan läckande skepp. Det är lätt att få för sig att de som bestämmer egentligen inte är speciellt intresserade av att stoppa den negativa utvecklingen. Hade man varit seriös så han man ju kunnat göra något åt alla små irriterande kvarlevor från svunna tider.

 

Alla som håller på med hästsport vet att bra utrustning kostar en slant och även om man handlar begagnat och smart så kostar det en 10-20000 kr om man vill ha grejer att träna och tävla sin häst med. De vet också att en stallplats är inte gratis och hästen ska ha hög kvalité på foder så en 3-4000 kr i månaden kostar det att hålla en häst. De allra flesta vet också att en veterinär behövs då och då och har en buffert för när olyckan är framme. Ska man dessutom ha en hygglig häst att åka med så behöver man investera åtminstone 50 000 kr. Allt detta är dock summor som häst- och travintresserade är beredda att betala. Något som däremot retar folk något så in i vassen är alla små, icke hästrelaterade, avgifter som ST envisas med att utkräva. Detta beror på att höga administrativa avgifter helt enkelt är svåra att förstå.

 

Jag ska ta mig själv som exempel för att illustrera. I detta fall, som jag ska berätta om, så har jag mig själv helt att skylla men avgifterna som drabbade mig var ändå väldigt irriterande. Vid ett tillfälle slarvade jag när jag skulle anmäla ett föl till fölregistrering. Papperna från hingsthållaren hade kommit i god tid men jag glömde helt bort att skicka de vidare till ST. När jag kom på det så var det 3 månader och någon vecka efter att fölet kommit till världen vilket betydde att jag fick betala 750 kronor i straffavgift för kanske 10 dagars försening. Varför? 625 kronor för fölregistrering kan man tycka är ok då det ska DNA-typas och göras pass men vad var det som gjorde allt 750 kronor dyrare för att jag var kanske 10 dagar försenad?

 750 kronor tänker ni, och alla tjänstemän på ST, det är inga pengar idag. Och det har ni/de rätt i men droppen behöver inte vara så stor för att en full bägare ska rinna över.

 

Varför ska amatörerna betala 1000 kr i licensavgift? Att försäkringar kostar och är obligatoriska tror jag de flesta har förståelse för men licensavgiften? Är inte det lite grann som att ICA eller Coop börjar ta inträdesavgift på en hundring varje gång man ska in och handla.

 Om det slarvas bort papper eller sker missförstånd så att ett föl inte registreras förrän efter 10 månader då är förseningsavgiften 5750 kr. Varför?

 Varför kostar det 4500 kr att avelsvärdera ett kallblod och 15000 kr att avelsvärdera ett varmblod? Är inte det rasism? Samma med betäckningsbevisen. 3875 för kallblod, 8750 för varmblod. Finns ingen bakomliggande kostnad som motiverar varför varmblod är dyrare i hanteringen än kallblod. Det ska cashas in helt enkelt. Hingstägare har det inte fett idag och flera har vittnat om att de går back varje år som hngsten står i avel.

 

Slopa vissa avgifter och sänk andra till en rimlig nivå. Har ni för mycket administrativa kostnader på förbundet så omorganisera och minska antalet tjänstemän. Låt inte amatörer, uppfödare och andra aktiva lämna travet på grund av att ni håller fast vid en prissättning och en filosofi som bara håller om man inte har några konkurrens om kunderna.

 

 

/Hans Albertsson (2016)